Källartrapp och uteplats

När man bygger ut ett hus så tillkommer den lilla följdeffekten att tomten ser ut som skräp under tiden för själva tillbyggnaden och, om man inte har så mycket tid, även en stund efteråt. Nu är vi ju inte helt färdiga ännu men vi har börjat lite med att försöka återställa någon slags ordning i trädgården igen. I stället för ett hål (eller kanske fallgrop) ner till källaren så har Peter murat en trappa.Trappan går upp till en liten avsats i nivå med marken på husets södra gavel. Därifrån är det ytterligare en liten trapp som leder upp till uteplatsen på baksidan av huset.Uteplatsen fanns innan vi började bygga om och bestod då av en uppmurad avsats. På själva avsatsen var det bara sand att ställa trädgårdsmöblerna på. Här har vi nu lagt Ölandssten som vi köpt på Blocket.Stenen räckte inte riktigt till hela avsatsen så vi inväntar nya fynd på blocket, men det kommer tids nog. Vi har fått ett gammalt segel av min mamma en gång i tiden som vi brukar använda som tak på sommaren. Dessutom åkte Peter och köpte ett par gasolvärmare när sommaren började närma sig slutet. Väldigt trevligt om man vill förlänga sommaren lite. Så här mysigt blev det (jag hoppas att fodren runt fönstren kommer upp snart bara så blir det ännu snyggare):

Sommarskörd 2010

Vi har varit riktigt slarviga med att vattna i år. Trots detta så har vi ändå kunnat skörda lite i trädgården. Ibland växer det bäst när det "glöms bort". I vår hundgård t ex, där vill inte Tezlan bo. Men i år har denna blivit fullständigt invaderad av smultron. Vi plockade ca två liter och frös in men hade säkert kunnat plocka ännu mer (en del åt vi direkt såklart).
Hallonskörden blev också omfattande i år. Jag har fryst in ungefär fyra liter och gjort några stycken pajer -mums!
Nu väntar jag på hösten med äpplen och kantareller. Gula kantareller finns det redan gott om i skogen men min gissning är att det kommer mera...

Nya kompisar

Tänkte berätta lite om nya stallet som Mander har kommit till. Stall är det förståss inte så mycket av än. Han går såklart ute på bete ett tag till, men nya hagkompisar har han både hunnit få och bli av med. Eftersom han är ganska svårfödd tyckte vi att han kunde gå med två ungston i en hage med massa gräs. På ena sidan om den hagen gick ett sto med föl och ett annat sto. På andra sidan gick ytterligare några ston. Det blev tydligen för mycket för Mander som fick hingsttendenser och gav sig på det ettåriga stoet i hagen (som i sin unga oskuldsfullhet inte heller sa ifrån). Det fick bli snabb flytt till killhagen efter knappt en vecka. Där fick de andra grabbarna (tre islandshästar) snabbt ner Mander på jorden igen, vilket ju tydligen behövdes. Eftersom den hagen är lite "ponnymässig" utan alltför mycket gräs fick han byta hage efter några dagar. Nu går han tillsammans med Holly, som är ett femårigt sto med tysk stam samt Nova som är en treårig svensk ridponny. Dessa två damer verkar ha lite mer "skinn på mulen" och håller Mander på plats.

Föremålet för Manders kärlek, Leila:Andra stoet i första hagen, Zahara:
Tvååriga islandshästhingsten som satte Mander på plats:
...men lite senare var mander bästis med Hilmur, femårig valack:

Nova, kompis i nuvarande hagen:...och Holly andra hagkompisen:

Sommarbete 2010

Som jag berättat om tidigare har Mander varit på sommarbete från mitten av maj till mitten av Juli. Nedan ser ni bilder därifrån. Hästkompisarna heter Hilton (den bruna), tioårig valack efter Lipton -Diamant, och Fighting Pilota, ett åttaårigt sto efter Nupilot -Brisard. En riktigt lång ledighet blev det men eftersom Mander inte har varit långledig på flera år tyckte jag att det var dags. Det är nog ganska bra även för oss ryttare att ha lite långledigt ibland. Funkar allt bra så innebär ju betet en välbehövlig paus från mockning, släpande på höbalar, finputsning mm. På betet behöver hästarna daglig tillsyn och vatten. Annars klarar de sig nästan bäst själva. De får vara lite mer hästar helt enkelt.

Nu kör vi igen!

Efter vår semester kom vi hem till ett åskdrabbat hus. Ett väldigt åsknedslag hade slagit ut kyl/frys, spishäll, ugn och elpatroner. Det mesta av detta gick att laga. Vi hade också trasig dator, skrivare, modem och router. Detta har gjort att mitt bloggande blivit eftersatt. Nya routern och min dator ville först inte "prata" riktigt med varandra. I alla fall inte så lång tid att det skulle gå bra att ladda upp bilder till bloggen.

Man kan dock säga att det inte varit så mycket hästliv under den här tiden heller. Mander har varit på sommarbete. Han kom dock hem för ett par dagar sedan så nu passar det bra att börja blogga igen.

Äntligen de sista bilderna från Australien!

Efter vår vistelse på barriärrevet blev det ett par dagar i Kuranda, en by i regnskogen väster om Cairns. Nedan, utsikt på vägen hem från Kuranda.

Sedan blev det flyg tillbaka till Sydney. Härifrån åkte vi bla på dagsutflykt till nationalparken Blue Mountain. En av de mera kända parkerna utanför Sydney. Helt fantastisk natur och vilka vyer! Nedan, Three Sisters.






Det är nära till bushen i Sydney. Nedan är vi ute på promenad till North head (norra stranden vid inloppet till Sydney).
Manley beach:
Jag ska aldrig mera klaga på tyska turister som åker till olika älghägn för att klappa de exotiska djuren... Självklart var Peter och jag tvugna att åka till en djurpark där man kan klappa kängrur...
...och koalabjörnar. Mysigt!
North Head:
Sista kvällen var det ljusfestival i Sydney. Operahuset såg lite annorlunda ut:

GBR liveaboard och dykning

Har precis idag kommit tillbaka från tre dagar (fyra nätter) ombord på en båt ute på GBR (Great Barrier Reef). Totalt har vi gjort elva dyk, varav två nattdyk. En helt otrolig upplevelse! Vi bordade "Spoilsport" torsdag kväll tillsammans med några amerikanare, en australiensiska, tre österikiska killar, två tyskar, ett gäng japaner m tillhörande tolk. Under natten tog båten oss ut på de yttre delarna av revet. Första dagen gjorde vi två dyk och ett nattdyk på två platser på yttre delarna av revet. Jag har aldrig gjort något revdyk förut så det blev mycket att titta på redan från start. Alla färgglada fiskar, korallerna, sjögurkor och sjöstjärnor. En revhaj simmade förbi oss första dyket. Andra dyket såg vi bl a en lite ovanligare bläckfisk som försökte att kamoflera sig så att vi inte skulle se den.

Tredje och fjärde dyket första dagen var på ett ställe som heter Cod Hole. Namnet Cod Hole syftar till de stora fikarna Potato Cod som håller till här. De jättestora fiskar som kan bli upp mot 140 cm långa. Redan första dyket hade jag och Peter en "close encounter" med en av dem. Helt resolut simmade den rakt fram till mig för att spana in vem jag var. Den vände inte förräns den var några centimeter ifrån mig. Då simmade den strax under Peter och när vi kom upp till ytan sa han till mig: "Jag tror att jag sparkade till fiken men det var ju lätt hänt när den var så nära". Lite senare kunde vi se på en film som en tjej i besättningen gjort att det faktsikt var så att fisken simmade ner och knuffade på Peters simfena! Jätteroliga djur! Nedan ser ni en bild som Peter tog när den gigantiska fisken kom simmandes mot mig.


Efter första dagen blev det en skumpig tur ut till nya rev. Skapligt trötta efter en natt med ganska hög sjö släpade vi oss upp för att vara med på första dyket vid Challanger Bay. Det var helt klart värt besväret då ett vackert korallandskap väntade under ytan. Peter och jag stötte ganska snabbt på ett par revhajar som låg och slöade på sandbotten. De brydde sig inte märkbart mycket om oss och vi brydde oss inte så mycket om dem heller. Vi skulle nämligen få närkontakt med hajarna nästa dyk då det var dags för hajmatning! Båten flyttade vidare till en annan del av revet och vi fick gå ner till ett rev som såg ut unefär som en naturlig amfiteater. Ni kan ju gissa vad som var huvudnumret på den teatern. Just det, shark-feed! En plåtbehållare med hål i fylld med tonfiskhuvuden släpades runt i ett rep. Hajarna var på plats långt innan betet tror jag. Redan när vi satte oss på "första parkett" så cirklade en hel del hajar på platsen. Det var vitfenad revhaj, silertipped shark och en annan typ av revhaj. De följde efter plåthinken medan dykledaren drog den så att de kom riktigt nära oss i publiken. Sedan var det en show när locket lyftes av och de fick hugga in på betet. Ett väldigt slitande och dragande, ganska skrämmande även om det inte var fråga om så stora hajar. När tonfisken var slut tappade de snart intresset och vi kunde simma iväg för en liten fortsättning på dyket. Det var en väldigt annorlunda upplevelse att se hajarna så nära. de är verkligen smidiga och häftiga djur.


Sista dagen började med ett djupdyk. Detta var enda dyket som Peter inte hade med sig vår undervattenskamera. Den tar inte så bra kort så vi tänkte skippa den några dyk. På detta dyk fanns det dock chans att man kunde få se hammarhaj och mantor. Den här dagen ville de inte visa sig men Peter och jag hittade den allra finaste clowfiskfamiljen som man kan tänka sig. Vi grämer oss verkligen för att vi inte hade kameran med oss. Jag ska försöka att beskriva vad vi såg. Anemonen såg ut som en stor, rund bylsig kudde som var klarlila i färgen. I mitten stack det upp den typen av tentakler (kommer inte på något bättre ord) som finns på vanliga anemoner. Däri bodde en clownfiskfamilj. Två stora fiskar och så en massa små clownfiskungar. Jättevackert! Nedan ser ni en bild som en annan dykare tog på några clownfiskar.
Innan lunch anlände vi till en ny dykplats. Där låg även en forskningsbåt. Vi och de andra gästerna på båten fick då den stora förmånen att bli inbjudna till forskningsbåten och vi fick veta lite vad de sysslade med. Bl a höll de på med forskning på Nautilus. Jag vet inte riktigt vad de heter på svenska men det är alltså urtidsdjur som lever i stora snäckor. De lever på stora djup men kommer ibland upp till ytan på nätterna. Ombord på båten hade de några djur som de skulle märka och släppa ut i vattnet igen. Det var ett jätteintressant besök.
Vi gjorde ytterligare att par dyk den dagen. De sista dyket ville vi hitta anemonfiskar igen så att vi kunde få åtminstone något foto på dem. Vi hittade familjen nedan.
När vi var nästan tillbaka vid båten bestämde vi oss för att ta en lite vända till då vi hade tillräckligt med luft kvar. Självklart stötte vi på en revhaj igen. Den kom simmandes rakt emot oss mellan två revväggar. En bit framför oss stannade den och la sig för att vila på botten. Faktiskt så börjar vi nästan undra hur farliga det är egentligen, de verkar i alla fall vara väldigt slöa ;-) . Peter tog några bilder men när han kom någon meter ifrån tyckte hajen att de fick räcka så den simmade tillbaka åt det hållet den kommit ifrån.
På eftermiddagen njöt vi av den fantastiska utsikten från båten.
Vid solnedgången var det dags för "Aussie BBQ". Gott!

Det blev lite avslutningsfest med de andra gästerna och besättningen. Dagen efter vaknade vi upp vid Lizard Island. Därifrån åkte vi ett lågflygande propellerplan tillbaka till Cains. Nu såg vi hela revet och våra dykplatser från ovan. Helt fantastiskt vackert! Nedan ser ni först en bild på Lizard Island från ovan, sedan ett par bilder på revet ovanifrån och sist vägen som vi åkte med planet.