Aj, aj, aj...

Aj då, fick ett sms från medryttaren Elin igår om att hon hade ramlat av en bockande häst och skadat foten. Ett akutbesök senare kom nästa sms där det stod att det inte var någon fraktur men att hon inte kunde rida mer den här veckan. Tror jag det! Tur i oturen att inget är brutet och huvudsaken är såklart att inget ännu värre hände. Elin får vila foten ett tag och jag och andra medryttaren Anna får göra så gott vi kan med ridningen under tiden. Värt att poängtera är förståss att den bockande hästen inte var Mander. Just att bocka är han inte så bra på, som tur är.
Till Elin vill jag bara säga: Ta det lugnt så hörs vi av när du är redo (kan du inte rida men ändå vill komma till stallet är du såklart alltid välkommen).

En mus i vårt hus

Även om det inte finns många så finns det några nackdelar med att bo på landet. Möss under diskbänken får väl räknas till en sådan. Under en lite del av huset har vi fortfarande torpargrund och den är tydligen en väldigt trevlig bostad. Nu har i alla fall Anticimex varit hos oss och lagt ut råttgift så nu har vi inte sett till någon av dem på länge inomhus. Utomhus har dock Tezla gjort en del fynd. Ute i pannrummet häromdagen när jag satt på huk och skulle tända kände jag Tezla bakom mig som puffade på mig med nosen. När jag vände mig om stod hon med öronen vinklade lite uppåt och en svagt viftande svans och tittade stint ned i vedtraven. Mycket riktigt, där låg en liten skogsmus. Tezla tittade frågande på mig och gjorde en liten ansats till att bita i den. Det var en fråga om hon fick äta upp den och föga förvånande så sa matte bestämt "Nej!". Jag är i alla fall glad att hon frågade och inte slukade den direkt. Det visade sig att musen var död och nog hade ätit en del råttgift. Inte så bra för små vovvar (dock behövs giftet i större dos för att en hund ska ta någon större skada).

Film från banhoppningsträning, andra rundan 80 cm

Banhoppningsträning

I måndags var medryttaren Elin och Mander på banhoppningsträning på Vretaskolan. Det gick jättebra! Första rundan på 50 cm gick riktigt bra. Mander stannade visserligen och tittade på ett vitt plankhinder men hoppade sedan över det utan problem på andra försöket. Inför nästa runda på 80 cm blev det lite konstig framridning. Tjejen som hade hand om framridningen hade missat när Elin och Mander skulle starta så de fick inte komma in på framridningen förrän det bara var ett ekipage före dem. De hade alltså bara ca tre minuter på sig att hoppa fram. Rutinerat red de ungefär ett halvt varv i trav, ett halvt varv i galopp och hopp över ett litet kryss. Sedan var det bara för dem att hoppa det andra hindret på framridningen, en oxer på 80 cm. Det blev ett jättefint hopp trots snabb anridning bestående av ett halvt varv på volt i galopp. De bådade gott inför sista rundan och mycket riktigt skötte sig Mander utmärkt. Han hoppade igenom banan som om han aldrig hade gjort något annat i hela sitt liv. Några gånger hamnade han i fel galopp efter hindren men detta är ju lätt att träna på inför nästa gång.

Tyvärr har jag lite problem att få över videofilmen till datorn men så snart jag har fått tag i rätt kabel så ska jag lägga ut film här så ni får se på det fina ekipaget.

En vuxen häst

Jag tror minsann att Mander börjar bli vuxen. Han är nu drygt nio och ett halvt år och en häst brukar ses som vuxen vid åtta års ålder ungefär. Men det är väl säkert lite individuellt. Under senaste året har han i vart fall uppvisat en hel del mognadstecken (enligt min egen subjektiva tolkning då såklart). Från att ha varit en riktig tittolle ute i skogen händer det nu ofta att han får vara den som går först när något är farligt och hästkompisen inte vill gå förbi. Han verkar vara full av självförtroende och när vi är ute och rider i mörkret på kvällarna styr han stegen själv och jag kan helt förlita mig på hans mörkerseende.

Han har också blivit mycket mera positiv och intresserad av vad jag håller på med när vi tränar dressyr (oftast i alla fall). Jag märker att han lyssnar på mig mer och ibland om jag "tjatar" med att göra något flera gånger i rad så försöker han att förekomma mig och göra det innan jag har lagt till hjälperna. Det är faktiskt riktigt trevligt. Igår var jag och red för instruktör och det gick riktigt bra.

Ensam hemma

Jag och Tezla är ensamma hemma i två och en halv vecka. Peter är på jobbresa i USA. Det är ganska skönt att råda om sig själv ibland. Jag är i stallet länge om kvällarna och behöver inte tänka på att någon väntar på mig hemma. Men, det är klart, lite ensamt blir det i längden.

I helgen bjöd jag min granne, tillika ägare till den andra hästen i Manders stall, på lite fika. Jag gjorde saffranspannkaka och bjöd på te till. Det blev riktigt mysigt söndagsfika med tända ljus och lite struntprat. Hon hade gjort en liten present till mig bestående av några fina höstljus som var vackert inslagna och dekorerade med lite vackra kvistar från trädgården (se bild nedan). Tänk vad fint det går att göra med så enkla medel. Tur att jag har så bra grannar när jag är ensam hemma, det känns väldigt tryggt.