Duktiga medryttaren Elin har ridit ut barbacka på Mander några gånger. Jag tror inte att någon har ridit barbacka på honom förut faktiskt. Han var, enligt Elin, lite fundersamt först och gick väldigt försiktigt.
Nu när Elin banat väg vill jag inte vara sämre så igår red jag en sväng barbacka. Varmt och skönt att sitta direkt på hästryggen när det är kallt. Det småregnade lite också och då är det ju skönt att slippa putsa sadeln när ridturen är slut. Den första svårigheten är såklart att sitta upp. Nu finns det ju dock en hel del snödrivor som kan användas som uppstigningspallar. Helt lätt är det dock inte. Så fort man försöker skjuta ifrån lite så skjunker man ner genom snön. Elin hade samma problem. Det roliga var dock att Mander stod alldeles stilla hur jag än klängde på honom. Jag anar att kanske Elin jobbat en del med detta (bra gjort!).
En trevlig ridtur på en väldigt vass rygg blev det. Jag har nog inte ridit barbacka på femton år så det må väl vara hänt att jag fegade med bara lite trav och ingen galopp. Det gav dock mersmak - fin kontakt och en helt annan känsla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar