Jag anlände i Sydney på kvällen i mörkret. Dagen därpå, det första jag ser när jag drar upp gardinen från hotellfönstret, loggan på företaget där jag jobbar... Nåja, så är det att leva i en globaliserad värld. Sedan ut och kolla några av Sydneys "must see":
Operahuset, så vackert. Faktiskt inte alls överskattat och jag måste påpeka att det är svenskt kakel från Höganäs som pryder fasaden!
De här krabaterna ser man överallt. Vi tycker att de är jätteexotiska men för australiensarna är de bra ungefär som våra skräniga skator.
Vi tog en promenad i Sydneys botaniska trädgård och den första invånaren vi träffade på ser ni ovan (vi kallar den australiensisk bärfis).
Här ser ni en annan invånare: Kakaduan. Jättegulliga...när de vill ha något ätbart. Jag såg dem flyga upp i ett av träden och äta på ngn slags fikonfrukt. Självklart tog jag upp en frukt från marken som jag kunde mata dem med.
Lite senare på promenaden sa Peter: "Titta upp bakom dig". Jag hade promenerat rakt under ett spindelnät. Tillhörande spindel var ca fem cm lång! Ingen liten spindel alltså =).
Lite längre in i parken var det ett väldigt oväsen. Det lät ungefär som hundvalpar fast mycket mera ljud hela tiden. Till slut såg vi vad det var - gråhövdade flygande hundar. En koloni av dem har beslutat sig för att bo i parken. De är annars nyttodjur i naturen då de hjälper till m att pollinera blommar och fruktträd. I Sydneys botaniska trädgård gör de dock skada då de förstör de ovanliga träden. Man kan dock inte låta bli att tycka om dem, de är så söta när de vaknar till och knyter vingarna hårdare intill sig (ungefär som när Tezla hemma kurar ihop sig under filten).
Operahuset, så vackert. Faktiskt inte alls överskattat och jag måste påpeka att det är svenskt kakel från Höganäs som pryder fasaden!
De här krabaterna ser man överallt. Vi tycker att de är jätteexotiska men för australiensarna är de bra ungefär som våra skräniga skator.
Vi tog en promenad i Sydneys botaniska trädgård och den första invånaren vi träffade på ser ni ovan (vi kallar den australiensisk bärfis).
Här ser ni en annan invånare: Kakaduan. Jättegulliga...när de vill ha något ätbart. Jag såg dem flyga upp i ett av träden och äta på ngn slags fikonfrukt. Självklart tog jag upp en frukt från marken som jag kunde mata dem med.
Lite senare på promenaden sa Peter: "Titta upp bakom dig". Jag hade promenerat rakt under ett spindelnät. Tillhörande spindel var ca fem cm lång! Ingen liten spindel alltså =).
Lite längre in i parken var det ett väldigt oväsen. Det lät ungefär som hundvalpar fast mycket mera ljud hela tiden. Till slut såg vi vad det var - gråhövdade flygande hundar. En koloni av dem har beslutat sig för att bo i parken. De är annars nyttodjur i naturen då de hjälper till m att pollinera blommar och fruktträd. I Sydneys botaniska trädgård gör de dock skada då de förstör de ovanliga träden. Man kan dock inte låta bli att tycka om dem, de är så söta när de vaknar till och knyter vingarna hårdare intill sig (ungefär som när Tezla hemma kurar ihop sig under filten).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar